Gustaf & Sofia

Pehr Eriksson PuttonenAge: 66 years16821748

Name
Pehr Eriksson Puttonen
Name prefix
Bonde
Birth 1682
Birth of a son
#1
Erik Pehrsson Puttonen
1711 (Age 29 years)
Birth of a son
#2
Mats Pehrsson Puttonen
1714 (Age 32 years)
Birth of a son
#3
Pehr Pehrss Puttonen
1725 (Age 43 years)
Birth of a daughter
#4
Maria Pehrsdotter Puttonen
1730 (Age 48 years)
Death of a paternal grandfatherErik Påhlsson Puttonen
1733 (Age 51 years)
Birth of a grandson
#1
Per Eriksson Puttonen
1736 (Age 54 years)
Marriage of a childErik Pehrsson PuttonenChristina Persdtr KetolaView this family
1736 (Age 54 years)
Citation details: sid 29, Nr 70 Puttonen
Quality of data: secondary evidence
Birth of a grandson
#2
Mathias Eriksson Puttonen
November 10, 1739 (Age 57 years)
Birth of a grandson
#3
Eric Ericsson Puttonen
June 4, 1742 (Age 60 years)
Birth of a grandson
#4
Johannes Eriksson Puttonen Rönn
May 21, 1746 (Age 64 years)
Death February 8, 1748 (Age 66 years)
Cause of death: okänd orsak "66 år"
Citation details: Laukaa haudatut
Quality of data: secondary evidence
Burial February 14

Family with parents - View this family
father
mother
himself
Family with Helena Henriksdtr Paananen - View this family
himself
wife
son
4 years
son
12 years
son
6 years
daughter

DeathHisKi kirkkonkirjoja
Citation details: Laukaa haudatut
Quality of data: secondary evidence
Note
Bonde 1712-1744 i Puttola. Han tillhörde också förtroendemännen i församlingen, då han var en av sin tids sexmän (=kuudennusmies) i Laukaa. Efter honom tycks gården ha delats så att sonen Matts fick en egen gård: OLLILA, medan sonen Erik fortsatta på Puttola. Hur Per Puttonens liv varit under ofärdsåren kan vi bara ha vissa fantasier omkring, men det förefaller som om Laukaa inte drabbats så hårt av ryssarnas härjningar under åren 1709-1717. Kanske låg Laukaa allt för långt in i landet. Källa: Lauk Hist I, p 535. HISTORIA: Per Eriksson Puttonen levde under kungarna Karl XI (1660-97), Karl XII (1697-1718), Ulrika Eleonora (1718-20) och Fredrik I (1720-51). Sedan Karl XI fått ordning på relationerna till Danmark och verkningarna efter drabbningarna i Lund, Helsingborg och Malmö (1676-77) ebbat ut, inträdde i Finland en lugn period med förbättrad ekonomi, höjd levnadsstandard och relativt stor folkökning. Folkökningstakten avstannad hastigt genom förödande missväxtår 1695-96, som ledde till svältdöden för tusentals människor. Vintern 1696-97 blev en fullkomlig katastrof för tiotusentals människor som försvagade av två års umbärande inte kunde överleva. Man räkar med att landets ca 450 000 invånare år 1695 hade minskat till ca 400 000 år 1698-99. Med Karl XII inträder "Stora Ofreden" (1700-1718). Finlands allmoge blev återigen den som fick såväl bidra med folk till Karl XII:s styrkor i Europa, som för sitt eget försvar mot Ryssland. Efter segern i Poltava behärskade tsar Peter farvattnen i Finska Viken och Östersjön och landsättningen av trupper vållade inte större problem. Ryssarna plundringar ledde till att praktiskt taget alla s k ståndspersoner flydde till Sverige varvid nästan alla samhällsfunktioner lamslogs i brist på präster, länsmän, domare och andra funktionärer. Flera städer blev helt övergivna av sina invånare. Oräkneligt antal byar, kyrkor, gårdar och torp hade bränts ner. Förutom enormt stora förluster av soldater, dödades också flera tusen i den bondearmé som förgäves försökte försvara sin by eller sin gård. Ett oerhört tungt öde drabbade uppåt 20 000 civilpersoner, främst arbetsföra män och ynglingar, som tillfångatogs och transporterades till Ryssland för att aldrig mera återvända. KÄLLA: Tor Therman: Finlands väg genom tiderna.