Gustaf & Sofia

Erik Eriksson LiimatainenAge: 66 years16851751

Name
Erik Eriksson Liimatainen
Birth 1685
Marriage statusHelena MattsdotterView this family
1710 (Age 25 years)
Birth of a daughter
#1
Anna Eriksdotter Liimatainen
1717 (Age 32 years)
Marriage of a childMats Mattsson HämäläinenAnna Eriksdotter LiimatainenView this family
1736 (Age 51 years)
Birth of a grandson
#1
Erik Matsson Hämäläinen
December 4, 1737 (Age 52 years)
Birth of a granddaughter
#2
Anna Matsdotter Hämäläinen
February 15, 1740 (Age 55 years)
Death September 23, 1751 (Age 66 years)
Cause of death: "okänd orsak; 66år"
Citation details: Laukaa haudatut
Quality of data: secondary evidence
Burial September 29

DeathHisKi kirkkonkirjoja
Citation details: Laukaa haudatut
Quality of data: secondary evidence
Note
BIOGRAFI: Erik Liimatainen är som värd på 5.Savola första gången nämnd 1727, men kan varit på gården tidigare, eftersom det är oklart med uppgift om vems som var värd åren 1713-1727. Förklaringen till detta beror på det sammanbrott i såväl stats- som lokal förvalning som skedde under de krigsår som benämnes "Stora ofreden" ("Isovihan aikaa") 1710-1721. År 1739/40 lämnar han över gården till sin svärson Mats Hämäläinen. HISTORIA: "Stora Ofreden" var en svår period för Finland. Karl XII hade utarmat landet på unga män genom sina krig och krigsförluster. Det var ju också efter nederlaget vid Poltava 1709 som ryssarna såg att det försvagade Sverige inte hade mycket att sätta emot vid en ockupation av Finland såsom ett hot mot Stockholm. Åtskilliga av den högt uppsatta svenska förvaltningspersonal som fanns i Finland flydde hem till Sverige. Prästerskapet kände särskild oro inför det ryska hotet och åtskilliga lämnade sina församlingar i all hast. När ryssarna det ryska anfallet inleddes råkade såväl borgare som bönder i panik. Flera flydde till Sverige, medan andra försökte gömma sig i timmerkojor i skogarna. Det var kanske främst utarmningen av kronotjänstemännen som fick svåra konsekvenser för den kvarstannande bondebefolkningen. Men när den värsta paniken lagt sig kom samhällsfunktionerna åter igång med ett något så när rimligt fungerande domstolsväsende, med kyrklig verksamhet, men inte minst med ett hyggligt fungerande jordbruk. Bristen på såväl män som hästar fick dock till konsekvens att det inte var ovanligt att flera kvinnor i lag fick svara för t ex plöjning av åkermark. Källla; Finlands Historia av Eino Jutikkala